En ganska misslyckad helg får man sammanfatta det som. Lördagen såg strålande ut; sol och vindstilla i Manchester. I Peak var det dock som vanligt; typ stormvindar vilket renderar i att vissa områden blir helt oklätterbara. I Burbage north fanns ett problem jag vill testa – the Terrace 7c+, men vinden var outhärdlig så vi hamnade mittemot i Burbage west istället. Här är i princip alla problem vertikala och tekniska – dvs de passer inte mig – och jag hade ganska tråkigt. Graderna var av font-mått också, dvs gott om förnedringspotential på femmor och sexor. Jag och Marko gjorde West side story - trodde vi - tills någon påpekade att man skall toppa ur. Slutet består av lite juggig fyra eller femmaklättring och vi brydde oss inte om att fortsätta förbi jättehyllan halvvägs upp. Svårt att fatta att man skall toppa ur också när det är mer undantag än regel att ett problem toppar ur här nere. Marko gjorde även en helt hysteriskt ful och värdelös lowballtravers som var graderad 7a. Han konstaterade efter sin lyckade bestigning efter 40 minuters intensivt misslyckande, svärande och frustande att 8a+ ledgrad var mer passande. Själv kunde jag inte göra slutet eftersom det var för lågt – man var tvungen att böja benen till man i princip hade hälarna mot ryggen, men mina knän släpade ändå i! Lite kändisspotting igen; James Pearson gled förbi med sitt entourage och cruisade några sjuor. Framåt eftermiddagen började det regna och vi fick åka hem med en ofullständig känsla. Stilen på klättringen gjorde att man inte ens blev liiite trött. Söndagen haglade det och blåste stormvindar i Manchester, så jag kan bara föreställa mig hur Peak var. Mitt intryck av Peak hittills är att det inte direkt håller den klass som föraren lovar. Föredrog utan tvekan Yorkshire. Dessutom är stenen (gritstone) här så j--la vass. Det är ofta som att klättra på fontanproblem fast bestående av nåstengranit (för de som vet vad jag menar). Till helgen blir det antingen tävling i Sheffield eller en sväng med Mr Q & co (inkl Dylan) någonstans. Som svar på Brunos undran vad Dylan har för sig så innefattar hans nuvarande projekt en 8a uppe i Northumberland samt en av alla otaliga link-ups i Parisellas “Cave of Justice” (en 8a+ - namn okänt).

Forvantan

Sitter och laddar pa jobbet infor en forhoppningsvis bra (vadermassigt men framforallt prestationsmassigt...) helg i Peak. Troligen Burbage eller Stanage imorgon. Ar sugen pa att kolla in och kanske testa foljande i Stanage; Deliverance, Brad Pit(saklart), Green room slap, Help the young sds plus fler om huden haller. Stenen ar dock grov har sa man far kanske begransa sig lite. Jaja, vi far se hur det gar.

Nytt hopp

Min motivation fick sig en rejal uppryckning efter den basta klatterhelgen pa nastan ett halvar. Efter en hyfsad insats i en tavling pa fredagen (5:a bakom engelska landslagsman och Marko) hakade jag, Marko (fran kroatien) och hans tjej Anna pa ett gang britter upp till Ilkley (Yorkshire).

Ilkley ar ursprungligen John Dunnes hemmacrag, och gubben var med som reseledare (!) och delade ut beta at alla hall och kanter. Imponerande tradturer och boulderproblem av hog svarighetsgrad var det gott om, men feg som man ar holl jag mig till boulderproblemen med den fantomstarke Marko som krossade (som vanligt). Vad galler Mr Dunne kan jag konstatera foljande; karln ar till att borja med otroligt trevlig, och vidare kande jag knappt igen honom forst trots att han sett "kraftig" ut aven pa bilder fran 80-talet. Nu hade han gatt upp rejalt i vikt fran sina normala 85 pannor (1.80 lang...) till nastan 100, och jag trodde inte han tankte klattra alls eftersom han fortfarande rehabiliterar sig efter en knaoperation och hade klattrat 2 ganger pa 1 ar! Men icke, gubben drog pa sig skorna och lekte sig uppfor 7a och 7b boulders i full konversation. Visste inte om man skulle skratta eller grata. Hur kul som helst i efterhand i alla fall.

Hade sjalv en riktigt bra dag. Ilkley ar som sagt ett klassiskt crag och anses vara "hardcore" eftersom det ligger pa en bergstopp och alltid ar blasigt. Sa att saga att det var kyligt (bra stick) ar en underdrift. Sa fort vi var varma gick jag och Marko los pa de harda problemen pa The Calf Boulder, varav de flesta holl hog kvalitet. I synnerhet taket:
http://www.yorkshiregrit.com/photo.html?id=ilkley__ringpiece
var minnesvart, da de flesta andra problem ofta inneholl uteslutningar med definierade moves. Marko jobbade ocksa pa en 7c+ som involverade en deadpoint till ett gastonfingerjam mellan vassa grova "pebbles" (grova korn). Jag gjorde ett forsok men motivationen fick sig en torn efter att fingertopparna snuddat vid greppet pa forsta forsoket, och det blev kaffe resten av dagen. Ser fram emot kommande helgen da det lar bli utomhus bade lordag och sondag, sa det far bli en rapport fran det da!

Efter kraftig forsening anlander sa denna blogg... Kommer antagligen vara lite torftig bitvis da jag inte ar i innehav av dator hemma for narvarande, sa passar pa att skriva pa joobet - darav avsaknaden av "prickar", som ni far forestalla er sjalva. Ar inne pa fjarde manaden har nu, och kan i alla fall trana regelbundet nu. Kanns battre, de forsta 3 manaderna var verkligen skit. Aven om det kanns skont att kunna trana blir man snabbt trott pa det nar man kor pa ett medelmattigt gym 5 dagar i veckan. Suget efter att komma ut ar enormt, sarskilt efter att ha hort om Brunos bravader i font. Dessvarre blir det alltid skitvader (eller man kan kanske saga att vadret ar som vanligt) varje gang jag har lyckats styra upp en svang ute. Far se om det blir nat i helgen...

For ovrigt kan jag bara konstatera att det finns manga starka engelsman - i synnerhet en liten lirare som brukar smyga in och fornedra en totalt pa alla problem. Hade ingen aning om vem denne demon var utover fornamnet Dave tills jag sag i engelska Climber att han hade vunnit uttagningarna till engelska landslaget i bouldering...

Imorrn ar det tavling i manchester och jag tror jag ska stalla upp, aven om de verkar ha ett mysko format - lite i stil med boulder open men med 20 problem och 3 forsok pa varje. Efter 3 forsok ar det gonatt, sa aven om du skulle gora alla de hardaste problemen pa fjarde sa blir det inte ens en parentes i protokollet. Ska dock bli lite intressant da den har bouldercupen brukar locka ganska manga duktiga klattrare fran sheffield till manchester. Nagot maste man ju sysselsatta sig med tills det man lyckas hitta jobb och flytta hem till schweden igen.